Fjällräv
Bakgrund
Fjällräven härstammar från hunddjuren, som är en
rovdjursfamilj. Hunddjurens stamfader sägs vara ett djur som levde för 50
miljoner år sedan. Som senare utvecklades till de första hunddjuren. När
människan befolkade fjällen utnyttjades både fjällräven och renen, renen
tämjdes och fjällräven blev ett bytesdjur. I början av 1900-talet dog många
rävar under jägares kulor. Fjällräven fridlystes år 1928 i Sverige men då var
redan en stor del av djuren försvunna från fjällen, fjällräven har ännu inte
återhämtat sig i antal från de många åren av jakt.
Föda
Fjällrävens främsta föda är smågnagare, speciellt lämlar.
I områden med regelbunden tillgång på lämlar är fjällräven nästan beroende av
de små gnagarna som föda. Fjällräven är lite av en allätare då den även äter
fåglar, fågelägg, bär, insekter och as. As äter fjällräven mest under
vinterhalvåret. På isen kan räven ta en sälkut. Fjällräven och rödräven äter i
stort sett samma föda så i områden där rödräven lever nära fjällräven kan det
uppstå konkurrens om födan. Där det finns kan fjällräven äta resterna av större
djurs byten. Vid norra ishavet är det vanligt att fjällräven följer efter
isbjörnar på säkert avstånd för att kunna äta upp resterna efter isbjörnens
måltid. I brist på föda kan den söka sig till sop och gödselhögar.
Utseende och igenkänningstecken
Fjällräven blir runt 60 cm lång som fullvuxen, mankhöjden
ligger på 28 cm. Den har en lång yvig svans som blir 25 – 40 cm. Öronen är
mindre och rundare än hos rödräven och benen och svansen är även kortare,
fjällräven är betydligt mindre än kusinen rödräven. Till pälsens färg finns det
tre kända varianter, två vanligare och en tredje mer sällsynt. Den första av de
vanligare färgerna är brungrå under sommaren och helvit under vinter. Den andra
typen kallas ibland blåräv efter den stålblå eller ljusgråa pälsen. En tredje
mer sällsynt färgtyp är ljusgul. Under tiden fjällräven byter mellan sommar och
vinterpäls kan de se luggsliten ut. Fjällrävens korta skall hörs
tydligt uppe i fjällen året om. Fjällrävens valpar kan gläfsa och morra på
samma sätt som de vuxna djuren. Fjällräven ger ifrån sig mest läten under
parningssäsongen.
Fotavtrycket liknar ett förkrympt rödrävsspår men är lite
rundare, under vintertid syns inte märkena efter trampdynorna då fjällrävens
tassar är behårade.
Fortplantning
På platser med stabil födotillgång förekommer kullar
varje år. Parningen sker i mars och kullen föds i maj eller juni. I Skandinavien
är rävarna så beroende av gnagare att mycket få kullar föds utanför
gnagar toppåren. Antalet ungar kan
variera mycket. Sju valpar är mycket i en kull, 4-5 valpar är vanligare. När
valparna är runt tre veckor gamla lämnar de grytet för första gången. Redan när
valparna är så här små går det att se vilken av färgtyperna valparna kommer få.
Ofta flyttar föräldrarna med ungarna till ett nytt gryt. Under sensommaren och
hösten flyttar ungarna ut. Under den här tiden kan ungrävarna ströva vida
omkring.
Rödräv
Livsmiljö
och levnadssätt
Rödräven är
vanlig i hela norden. Det finns få landskap i Sverige där man inte kan stöta på
rödräven, men antalet djur varierar kraftigt från plats till plats. Dess goda
anpassningsförmåga har gynnat räven. Den
kan ses mitt på ljusa dagen även fast den är aktivast på natten och under skymningen. På dagen kan den gömma sig
under buskar och träd eller i ett gryt, men den kan också ses liggande i solen
på en lugn plats. Speciellt honor med äldre valpar kan ses under dygnets alla
tider i jakt på föda.
Rödrävens gryt kan variera i storlek och grytet kan användas och
utvidgas under många år. Ett större gryt är i regel utgrävt av en grävling.
Grytet ligger ofta gömt i skogen men kan också ligga i sluttningar eller mellan
klippblock med tunt jordlager. Ett gryt kan ibland bebos av rödrävar och vid
andra tider bebos av grävlingar. I stora gryt kan ibland båda arter bo där
samtidigt.
Rödrävens revir varierar mycket i storlek beroende på födotillgången. I
näringsrikare områden är rävens revir mindre än i områden med mindre föda.
Utseende
Rödräven är
ett medelstort rovdjur som är känt för sitt utseende. Den är runt 70 centimeter
lång utan den 40 centimeter långa svansen inräknad. Rävhonans medelvikt ligger
runt 6 kg mot hanens medelvikt som är cirka 8 kg. Rödrävens öron är stora och
lika långa som halva huvudet.
Pälsfärgen
varierar mer hos rävar än hos andra djur. Grundfärgen är brunröd, men ryggen är
ofta lite gråaktig. Buken och strupen är vita eller gråa, men kan vara helt
svarta. Den fluffiga svansen är i regel rödbrun med vit eller gråaktig spets.
Rödräven fäller under en lång period. Djurets tjocka vinterpäls får räven att
se större ut än vad den egentligen är.
Föda
Rödräven är
allätare. Den äter både växter och as, men den huvudsakliga födan är gnagare.
Rödräven jagar möss, harar, hönor och fiskar. Den tar även rådjurskid och vid sällsyntare
tillfällen kan den också ta vildsvins ungar. I nödfall kan den äta grodor.
Har räven för mycket föda för att äta upp det gömmer räven det genom att
gräva ned det. Det kan vara fåglar eller ägg som har funnits i stort antal
eller delar av ett byte som varit för stort.
Sjukdomar
och relation till andra djur
Rödräven har
alltid jagats för pälsens skull och man har försökt att hålla beståndet nere
för skadan den kan orsaka på människans husdjur. Nu förtiden jagas räven för
det mesta bara för jagandets skull. Runt år 1970 kom tre vågor av sjukdomen
rabies från Tyskland. Då startades en intensiv rävbekämpning, sjukdomen
spriddes inte längre än till Danmark. Från Ryssland har rabies varit nära att
tränga in i Finland under senare år. Under samma tid drabbades det finska
rävbeståndet av skabb, som spred sig vidare till Västerbottnen och Norge.
Kungsörn, lo och varg kan ta räv men inte i tillräckligt stor omfattning
för att det ska påverka antalet rävar. Däremot kan räven vara en betydande
fiende mot andra mindre djur. Kommer den ut på små öar med stort antal
sjöfåglar kan den nästan förinta bestånden, även harar kan vara utsatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar